Hej på er ! har med förtjusning gått i genom era foton från gamla Annedal, där vi honkade bak på 2ans spårvagn vintertid vid snöfall . Vid kurvan Seminariegatan /Västergatan saktade vagnen in och vi grabbar busåkte Västergatan fram….!
Själv bodde jag på Carlsrogatan 1b  vid Barnbördshuset – inne på gården. Hittar inga bilder någonstans på detta område – förutom ett vykort från år 1903. bifogar också en liten berättelse från Carlsrogatan o 50talet med familjen Albin. varma häls Jan Albin
 

Historien om ett paradis.

År 1951 på våren, föddes en pojke av sin, nyss fyllda, artonåriga moder på Barnbördshuset i Göteborg vid Linnéplatsen.

Pojken var frisk o kry och döptes in i Protestantismen omgående av präst på Barnbördshuset, Ett slags tidig kollektivanslutning som var brukligt på den tiden. Jan Inge fick pojken heta efter pappa Seth Inge.

Ett försynt bröllopsfoto tagit i Länsmansgården på Hisingen med den blivande mamma Barbros syskon antyder att Seth och Barbro gifte sig i hast som också var brukligt på den tiden.

Då bostadsbristen var svår vid den här tiden i Gbg fanns ingen lägenhet att uppbringa för de unga paret.

Jan Inge placerades på kommunal inrättning i centrala Gbg dit Barbro kunde gå dagligen och amma sonen.

Vintern år 1951 fick vi lägenhet strax bredvid Barnbördshuset,

Karlsrogatan 1B/Haraldsgatan.

Ett rum o kök omodernt 1a vån med toa på svalen. Vedeldad tvättstuga samt torkvind längst upp under taket på det två våningar höga huset med torpargrund, mitt i mot Linnéplatsen.

En del tråkigheter här mellan mina föräldrar periodvis, detta stannar jag inte vid utan här är historien om, trots allt, ett litet paradis.

Jag gillade läget !

Utan överdrift vågar jag påstå att området Karlsrogatan, som tillhörde Annedals församling, var ett av Gbg vackraste bostadsområden.

Min bror Hans Ivar kom till oss, också han i April månad. Jag blev en förtjust storebror.

I vårt hus bodde många kategorier människor.

En mörk skönhet som hette Florens, som var ett par år äldre än mig, hon var min första kärlek och barnpassade mig o min yngre bror i bland, då var livet mycket bra.

En sjökapten, en sjöman, tant o farbror Moberg på 2a vån ovan oss och en familj som hade en son med Downs syndrom på andra sidan gården.

Professorskan Kavden bodde i en stor fasadlägenheten på 1A. Hon bjöd mig och min bror med jämna mellanrum på negerbollar rullade i pärlsocker. För detta glöms hon aldrig av oss bröder.

I vårat hus fanns en outtalad solidaritet kvinnor i mellan som till och med en liten grabb som jag noterade. Mamma Barbros periodvisa eländiga tillvaro utan pengar supportades av professorskan Kavden med kontantlån utan krav på återbetalning.

Med tiden började jag och min bror utforska vårt bostadsområde. Vi gjorde raider upp på det som i dag kallas Medicinar-berget. Flera små återvinnings-byggda hus fanns där som beboddes av duvor och kaniner samt en man som nyttjade rödsprit som tillvaro-förskönande dryck.

En del bus av mig finns bevarat i familjehistorien.

Vid ett tillfälle när mamma Barbro bakat två stora limpor och gjorde ett kort ärende till mjölkaffären, medans limporna svalnade på köksbordet så smulade jag sönder bröden och kastade ut alltihopa till de stackars Gråsparvarna.

Vid ett annat tillfälle kickade jag sönder samtliga källarfönster på baksidan av fastigheten. Enda gången som mamma Barbro faktiskt jagade mig runt huset !?

Vid ett annat tillfälle stod en Cementblandare med cement på våran gård med mjuk blöt cement i och då jag och min bror fått sprillans nya Galonjackor med påsydd reflex, tyckte vi att det kunde passa att kasta cementbollar på varandra, då de nya jackorna var som gjorda för sådana övningar.

Inte heller detta var populärt hos mamma Barbro.

På den här tiden fick vi ongar själva ta reda på vad som var farligt.

En vinterdag kom en polisman hem till oss med en onge i varje näve och påpekade för Barbro det olämpliga i att låta oss åka kälke i full fart nerför backen Haraldsgatan rakt ut på Linnéplatsen !

Det gick undan av bara den och bilarna var inte så många i mitten på vårat 50tal.

Andra äventyr var att gå på tur på sensomrarna längst fruktträdgårdarna som låg på rad bort mot Annedalskyrkan. Äpplen, Plommon,körsbär och ännu mera Plommon.

Vi plockade och åt. Jag har inget minne att vi någonsin blev bortkörda.

Att växa upp i detta område formade min uppfattning om det goda enkla livet.

När jag många år senare lämnade föräldrahemmet med varmvatten o badkar på Aprilgatan i norra Kortedala flyttade jag omgående tillbaka till Annedal med tvåsits toa på gården, kakelugn och Syrenbuskar runt skithuset och en hyra på 60 kr i månaden till hyresvärlden Göta Lejon.